Trots de bra inköpen vi gjorde lutar jag nog mer åt Helvete. Så mycket folk, med så stora vagnar har jag väl aldrig skådat i en affär någonsin.
Men nu går vi händelserna i förväg.
Det var Sannagranne som frågade mig för några veckor sen, ska du hänga på till Ullared, jag och en kompis och Amanda ska åka, men det vore skönt om det fanns en till som kunde köra. Planen var att sova hos en släkting fre-lör och dra tidigt på lör morgon för att vara framme vid start.
Detta omvärderade vi vartefter vi blev fler som skulle åka. Mitt i alltihopa blev ju jag med tonåring och givet att hon skulle med, helt plötsligt hade resan en vettigt syfte för mig. Hon behövde en helt ny garderob. Men vi insåg att det skulle bli svårt för vem som helst att inhysa fem personer. Så vi bestämde oss för att dra mitt i natten, fler fördelar med det…slipper övernattning, ingen trafik, framme på morgonen när de öppnar. In, ut, hem igen.
Jomenvisst.
Eftersom min bil var väldigt lämplig för ändamålet beslöt vi att vi skulle åka Volvo. Med packbox. På torsdag kväll rotade jag fram takräcken ur förrådet, sände en tacksamhetens tanke till den som lämnat kvar dem där. Det passade perfekt! I iskyla hjälptes jag och Sanna med sambo åt att spänna fast räcken och packlinen. Flyttade ut hundburen, jag rensade ut bilen på diverse onödiga hundprylar. Häpp! Vi var klara.
Det var en häftig känsla att kliva upp mitt i natten och bre mackor och koka kaffe till termos, jag var som vanligt inte klar när de andra kom. Sju min i två stod Amanda och Sanna bredvid min bil. Eftersom jag hade fullt skägg med att få upp tonåringen, få kläder på mig själv, göra kaffe till en termos som inte var komplett visade det sig. Hundarna hade flyttat hemifrån redan på fredagkvällen. De sov hos Sanna eftersom Thomas skulle passa dem, Sanna själv, hon sov som jag bara en till två timmar. På fredag kväll hade jag skrivit ut karta och vägbeskrivning (den innehöll ett antal rondeller som vi desperat höll utkik efter, men som aldrig dök upp. Sannas mantra, här ska du snart svänga höger). Vidare hade jag lokaliserat bilnycklar, plånbok och allt annat smått och gott som jag vet att jag blir sen av att leta efter när jag ska ut genom dörren. Jag borde ha kontrollerat att alla delar till termosen var på plats också.
För jag tillbringade tio arga minuter, vilt svärandes över mig själv, letandes efter insatsen, men icke. Jag fick ge upp det projektet. Vi satt i bilen prick kl två! Men bilen den satt fast, jo då, jag hade ju liksom kört in åbäket hela vägen fram till dörren, kört ut på gräsmattan och backat upp bredvid dörren precis så långt att jag hamnade på kanten ner till slänten till andra sidan huset, men visst. Så bilen ville ingenstans, den grävde ner däcken i de 5 dm snö som fallit på just min tomt. Dessutom halkade vi av kanten, inte bra.
Men Sanna puttade och jag gasade som hade jag ett ägg under pedalen. Och upp kom vi och sex minuter två lämnade vi tomten. Kvart i tre hämtade vi upp Ullis i Fiskis, därmed var vi fulltaliga och färden kunde börja på allvar.
Första stoppet var vid Sillekrog, fem personer som ska ut och kissa, en del röka och så, gav mig tid för en fem min sminkning. Älska mineralsmink. Vad ska man med långa ögonfransar till om de bara pekar rakt ner i ögonen?? Därför är det bra med en sån uppböjande mascara, som sen släpper ner små partiklar i ögonen så de kliar i allafall. Permanenta ögonfransarna, kan man göra det?
Nästa stopp var shell strax innan Linköping. Eftersom jag har åkt sträckan mellan Linköping och Stockholm x-antal ggr då jag var gift, kan jag exakt var det går snabbast att svänga av och på. Det är stoppen som sinkar en och i början var inte synkade i våra behov av toalett och dricka osv. Jag och Sanna satt fram, alltså, jag körde ju. Tonåringarna snarkade därbak och jag tror att Ullis slumrade lite ibland. Men jag och Sanna höll banne mig låda hela vägen nästan.
Väglag och väderlek var inte gynsam, det var riktigt halt här och där och halvvägs mellan Jönköping och Ullared blev det veritabelsnöstorm. Nu hade vi hunnit med att stanna vid Brahehus, vi behövde tanka, men det var stängt! I Jönköping snurrade vi av (helt icke optimalt ur tidsaspekten) och tankade och kissade precis som på alla andra ställen. Iväg igen.
Tack och lov hittade vi en mack fyra mil innan Ullared, för nu var alla kissnödiga igen, ett kissnödigare gäng får man leta efter. Hemvägen var det tvärtom, då var alla så uttorkade att vi bara behövde stanna två gånger.
Så var vi framme, det fanns inte ens en parkering att få. Jämför med i somras när jag och Amanda och Thomas var där, vi parkerade banne mig nästan framför huset. Vi fick åka långt för att parkera och bara det…så sjukt många bilar. Vojne vojne. Jag hade känt mig lite orolig så där när jag tänkte på att det var julhandel på g, men jag tänkte, det kan ju inte vara mer än på sommaren när de bosätter sig på campingen och man måste boka stuga ett halvår i förväg. Eller hur.
När vi kommer fram till entrén, stod det folk utanför, många, med fullastade vagnar: Kl 9 på morgonen!! De var liksom klara.
Det var så mycket folk där inne att det liknade ingenting. Och vagnar till förbannelse, och barn och och och. Vi separerades från start, jag vinglade omkring och blev lite gladare när jag plockat på mig mitt ordinarie tvättmedel för en tredjedel av priset, uppmuntrade av detta krockade jag mig fram genom gångarna för att komma till schampo och balsam och sånt. Till tonåringen, vad trodde ni. Jag fortsatte att köra på folk och krocka med vagnar hela vägen till klädavdelningen, där ringde jag tonåringen och hon och Amanda hade inte förlorat varandra på vägen. Vi möttes vid kläderna och vi ekiperade henne med täckbraller och vinterjacka och fleecetröja och allt möjligt annat som hon behövde. Då ringer Sanna, paniken var total på hennes sida, leksaksavdelningen, kan ni hajja. Jag måste uuuuuuuut ylar hon i telefon. Kom hit säger jag, jag passar din vagn. Sagt och gjort, hon gick ut.
Jag gick till julpynt och sånt. Eller, alltså, jag vet inte vad jag gjorde, för tonåringarna hade försvunnit igen och min vagn var banne mig full redan. Så jag ringde ihop gänget och nu var det min tur att yla, jag måste uuuuuuuuuuuut.
Vi gick till kassorna och betalade, kämpade iväg till bilen, packade in och så käkade vi korv på stående fot och så in igen…kan ni fatta. Hur kollektivt självmordsbenägen får man vara egentligen. Ett varv till renderade i billiga täcken, filtar, handdukar osv. Och mer kläder till tonåringen, hundleksaker, ett täcke till Silas som faktiskt var det bästa köpet.
Min vagn var om möjligt än mer full andra gången. Jag går till första bästa kassa och skickar ut tonåringen att köpa riktiga vinterskor i outleten utanför. Min kassa tog tusen år och lite till. Framför mig står ett par som har varsin vagn full med barngrejer, kläder osv. Och de började bråka om mängder av artiklar, men skona mig!! De höll på att flytta över grejer till varandras vagnar för de skulle ha separerad betalning. Men herregud!!!!!!!!!!! Till barnen!!!
Sanna och gänget hade redan betalt och gått ut för länge sen. Sanna, Amanda och tillslut Jennierfer kom och hjälpte mig att packa. Tillbaka till bilen, vi var helt slut. Jag var helt skakis i hela kroppen. Vi fick knappt plats med allt, det var helt sjukt. Vi packade bakutrymmet upp till taket, och packboxen gick nästan inte igen. Vi fick stuva om x-antal ggr. Sen satte jag mig bakom ratten igen. Panduro säger Sanna, vi kollar på varandra och säger; NEJ.
Hemfärden gick fortare, men shit vad segt det var att köra sträckan Ullared – Jönköping, nightmare! Sanna tog över strax före Jönköping. Vi körde på. Ända till Stavsjö åkte vi, där var vi tvungna att tanka igen. Sanna hade jobbigt med linser, mörker, möten och skitiga rutor, samt en så packad bil att den fick hela bilen att vobla om man gasade på för mycket. Allt detta tog ut sin rätt, vi körde av, vi svängde vänster, vi svängde inte vänster upp till macken, utan vi fortsatte rakt fram trots vilda protester från mig, dock kom de alldeles för sent, och så körde vi upp på motorvägen mot Helsingborg. Japp. Vi skratta så vi tjöt, men i baksätet var de inte lika muntra, hahahaha. Vi åkte av vid Kolmorden, men där finns det ingen väg upp tillbaka, så vi körde småvägarna till Stavsjö, det tog bara en kvart. Sen tog vi oss upp till macken. Ge hit sa jag till Sanna och tog bilnycklarna från henne:))))
Jag var nu hur pigg som helst, efter den skrattsalvan. Så vi tuffade vidare, nu var vädret sämre igen och väglaget därmed lika. Jag kan inte sitta bredvid, jag får ont överallt, det var nåt med att vi hade packat även fram…. så det var ganska skönt att sitta bakom ratten igen.
Mil efter mil och äntligen varde ljus. Södertälje, enda gången man blir glad över att se den stan. På nolltid var vi i Fiskis och dumpade Ullis med julklappar till alla sina barn, och så hem, home sweet home! Strax efter åtta rullade vi upp för lilla backen upp till våra hus. Thomas och Thomas kom och hjälpte oss att packa ur, sen körde jag mot allt sunt förnuft in på tomten igen, men alltså, vi hade aldrig orkat bära in alla grejer från parkeringen.
Jag hade så ont, i hela kroppen, men värsta var fötter och ben, jag frös hela vägen hem trots full värme och klagomål från baksätet om grillning. Jag hade sådär riktigt molande värk, jag kunde knappt stå på mina två ben och ändå, vi satte igång att packa upp. Jag drack kaffe med Baileys, inte vart jag varmare för det. Men i ett huj var allt undan och jag la mig på soffan kl 9 och somnade som en stock. Duracelltonåringen hon fortsatte till kl 2, men så hade ju hon sovit ganska mycket i bilen också. Själv öppnade jag ett öga då och sa; gå och lägg dig, sen stängde jag ögat igen och sov till nio nästa dag.
Det var skönt.
Jag höll igång som en dåre hela söndagen och ordnade och fixade och tvättade och höll på. Vi åkte och köpte en mobil till Jenniefer också. Nu är hon snart komplett utrustad. Tack och lov.
Bästa köpet för Jenniefer var nog allt. Linnen, mjukisbyxor, hoodtröjor, jättefin skidjacka, täckbyxer (chockrosa), strumpor, underkläder, nattlinne, miljooner schampooflaskor och balsam, hårspännen, jag vet inte vad. Men alla kläder och kängerna gick på prick 4000. Alla toalettartiklar stod jag för. Hon har för ett år nu kan jag säga.
Mitt bästa köp var täcket till Silas. Jag hade ingen aning om vad den kostade när jag la den i vagnen, men jag tänkte, den kostar säkert några hundralappar. Kollade på kvittot när vi kom hem, 59,90:-. Helt fantastiskt, han har redan använt det två ggr. Det blir perfekt. Jag köpte inga kläder. Fettonatta ska banta innan hon köper kläder, alternativt kan använda allt som ligger nerpackat i flyttkartonger. Tänka att ett par kg hit och dit kan göra en sådan skillnad ¤#”#¤¤%%%&&¤###¤%&%/¤#¤#¤&%%&.
Äh, nu ska jag gå och äta pannkakor som Jennifer har gjort.
Väl mött alla, och om ni ska till Ullared, tänk er för ordentligt innan. Klarar ni det utan att utveckla agorafobi? Det gjorde inte vi, men shit vad nöjda vi är nu allihopa. Leve konsumtionssamhället!!!
Publicerat av ifinat 
