Nora fortsätter att komma tillbaka till mig. Ofta när mina döda söker mig i tanken ligger det någonting i mitt undermedvetna som vill ha erkännande. En varning, en visshet, en sanning eller bara längtan.
Jag letar i mitt inre och jag finner den ständiga längtan. Längtan efter att älska, att älska som jag älskade Nora och som jag älskade Noras pappa. Kärleken till Nora är för alltid bara hennes, den kan aldrig bli någon annans. Ändå så längtar jag efter att älska ett barn. Det har tagit långt tid. Jag längtar efter att älska ett barn och det finns så många fantastiska möjligheter att göra just detta. Det kan bara aldrig bli mitt eget barn.
Jag längtar efter att älska ett barn.
Men längtan sträcker sig längre än så. Jag vill älska någon som jag älskade Petter. Fast annorlunda och bättre och inte så skört och ensamt.
